Sjukling

Har akt pa varldens forkylning. Det borjade i tisdags pa eftermiddagen. Trodde jag var allergisk men sen pa kvallen blev jag yr och madde illa och hade ont i kroppen. Sen sa det bara pang!
Sa nu sitter man har med igentappt nasa och rinniga ogon och trott som fa.
Kan inte riktigt koppla av med en valp i huset heller. Men snart kommer Nancy hem sa da far jag en paus fran valpen och barnen for de ska till veterinaren.

I morse var inget roligt heller. De har barnen vill inte riktigt ga med pa att det ar jag som bestammer.
Regel: Inga leksaker vid matbordet. Nagonsin.
Fakta: Bada barnen har leksaker vid bordet och ingen av dem tar bort dem nar jag sager at dem.

Den har gangen var det sonen. Vid frukost hade han en bok med massa pyssel i. Jag bad honom att lagga bort den och han totalignorerar mig. Efter nagra gangers tjat slutar det med att jag tar ifran honom boken och han sitter och surar och ater sin frukost men sitter fortfarande inte still pa sin stol.
Efter frukost hjalper jag dottern att packa klart sin vaska (hon valde dagens outfit igar kvall sa inga brak med henne). Sen ropar jag pa sonen: Kom igen, vi ska borsta tanderna!
Nar han inte kommer efter att jag ropat sakert tre ganger sa gar jag upp for att se vad han gor. Da sager han att han maste kolla vilken bok som ar hans. (De bada barnen fick likadana bocker men det saknas olika saker i de olika bockerna, alltsa ska han kolla vilken han mest vill ha.) Jag sager bestamt at honom att han ska lagga ifran sig boken och ga och borsta tanderna pa en gang. Nej da. Efter lite tjafs sager jag att han ska ge mig boken men det gor han sa klart inte. DA tar jag boken ifran honom. Nu sager han att jag ar elak och bla bla bla bla. Jag talar om for honom att de reglerna som galler i det har huset ar att man inte har leksaker vid bordet, att det inte ar hans regler, inte hans systers regler utan de regler som finns i huset och mina regler som galler. Hans svar? "Egentligen sa ar det faktiskt mina regler som galler, for jag booor haaar!" (Ackliga lilla skitunge, hall kaften och lyssna! var ungefar det som gick genom igenom mitt huvud) Han pastar att han kommer att borsta tander EFTER att JAG gett honom HANS bok. Jag talar om for honom att det inte kommer handa. Jag sager att jag inte vill hora vad han har att saga (for det gor man till barn har borta, de far inte prata tillbaka men de gor det anda) och sen tar jag bada bockerna och gar. Efter en liten stund gar han surt in pa toaletten och borstar sina tander. Han gar till bilen och tittar surt pa mig innan han satter sig.
Men sen nar vi val ar pa vag sa beter han sig som om inget hant. Jag ar helt saker pa att det kommer vara likadant imorgon. Jag vet inte om jag narmar mig honom pa fel satt men sa har kan det inte fortsatta. Ska prata med min vardmamma, maste fa pli pa det har beteendet.

Det var allt for mig.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Hej
Det är inte lätt med trotsiga barn. Det är nog bra om du pratar med din värdmamma. En tips är ju att försöka undvika dessa bråk, kanske på ett tyst sätt bara ta boken och inte inleda ngn diskution. Du kanske ska göra ngt med bara pojken ngn gång han kanske har svårt att närma sig dig typ som Oskar. Kan vara svårt att försöka att försöka vara snäll när man bara vill bli av med barnet i fråga. Men du är ju känd för ditt änglalika tålamod du får ta fram det. Lycka till Puss och kram från Mamma

2007-06-28 @ 21:29:44
Postat av: Mary

Äh, det handlar ju bara om att han vill testa Dina gränser, och se hur långt han kan gå. Har du inga trevliga stunder med honom?
Usch, att du ska bli förkyld när du är där och allt. Inge skoj ju...
Föresten så hade min läkare ingen bättre lösning än att använda min nässprej, en speciell jag fått,för tillfället. Ska på återbesök efter semestern. Vi får se hur det går. Nu är det bara en vecka kvar till semestern. Är jättegrinig i dag, så jag ska trösta mig med ett par nya skor hade jag tänkt:P hih
Pusskram Älskar dig sötisen!!

2007-06-29 @ 14:41:24
Postat av: Lillasyster

Du och dina förkylningar, usch, tycker verkligen synd om dig.
Försök tänka tillbaka pa hur jag var, och se om du kan fa nagon hjälp därifran. Men bäst tror jag att det är om du försöker se fran hans ögon och förklara pa ett sätt som han kan första, och inte bara "det är sa här, och du maste acceptera det". Jag vet inte riktigt hur det ska ga till, men som mamma sa, du har mer talamod än de flesta, och kanske nancy har nagot som du kan fa hjälp av. Ge inte upp!
Kram

2007-07-01 @ 22:10:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0