Pernilla

100 dagar. Idag är det 100 dagar kvar tills jag är på svensk mark. Fan alltså jag har ju inte gjort nånting av det jag vill göra, typ. Det häftigaste jag hunnit med är Niagarafallen.
   Montreal står på schemat med mamma och sen NYC men sen finns det inte tid till nåt mer. Förbannade familjebyten att göra så att semestern försvinner...

Hur som helst. Jag bor inte längre med världens värsta människa. Jag sover inte längre i världens mest obekväma säng och jag gör inte längre världens mest otacksamma jobb. Inte heller skrattar jag tillsammans med en av världens goaste tjejer. Inte heller hjälper jag henne att växa och utvecklas. Men det känns bra. Det känns jävligt bra.

Trots att jag enligt mina rättigheter i kontraktet skulle ha helgen ledig blev jag tvungen att jobba fram till kl 2 i lördags. Devan blev skickad med bilnyckeln och en lapp till nedervåningen. På lappen stod det: "Please return after yoga. Thank you, (Ni vet vem...)". Tönt.
   Kl 2 kom Kristin och tio över hade jag min sista check i handen och satte mig i bilen på väg bort.
Jag har så sjukt mycket saker så den stackars BMWn var fullkomligt proppad. Duktigt jobbat. Två stora resväskor, en bautastor trunk, en mindre kabinväska, en mindre pappkasse med saker och en stooor plastkasse med några kuddar och nallar i...galet.

Med alla saker kördes bilen in till Boston Commons parkeringshus och resten av dagen spenderades i Boston. Jag köpte en Red Sox-kortlek och en baseball med Red Sox-loggan på.
    På kvällen blev vi inbjudna till en avskedsfest för ett par som skulle flytta till Florida. Vi blev upphämtade och åkte hem till en mycket mysig lägenhet som var nitiskt städat. Så fort något spilldes så städades det upp. Lite roligt. Och ingen rökte på heller så det var bra :P   Det var mycket trevliga människor där och under kvällen spelade vi Texas hold 'em poker. Det dracks lite gott och det beställdes pizza och vi lagade kycklingvingar. Vid halv två bestämde sig gänget för att gå ut och äta frukost så vi packade in oss i några bilar och åkte till ett fik som var öppet på natten mellan midnatt och kl sex på morgonen.
   Efter "frukost" var det dags att åka hem och vi var i säng vid halv fyra...duktigt duktigt...

Söndag givk vi upp i tid för på schemat stod Wrentham Premuim Village Outlet. Det tar lite drygt en timme att åka och Kristins clustermöte började kl 4 så det fanns ingen tid att fyllesova :P (Inte för att vi var varken fulla eller bakis, men sova gör man ju gärna ändå...)
   Vi hann med att gå runt i en hel del butiker men vår främsta anledning att åka dit var för att de har en Converse-butik. Där blev det två par till mig. Ett par blå och ett par vita.
En dag för underligt väder verkade det vara också. Ena sekunden regnade det, nästa var det blå himmel, nästa var luften full av snö...mycket underligt.
    Efter en lång dag av shopping blir man ju såklart hungrig och vi hittade den trevliga restaurangen Ruby Tuesday. Kött och potatismos, gott!

Alldeles för sent åkte vi iväg till clustermötet. När vi skulle åka därifrån bestämde sig vädret för att bli snöstorm. Sikten var alltså inte mer än typ två meter, man såg INGENTING. Och halt var det också. Läskigt med en bil som verkligen inte är gjord för att köra i snön...ABSen blinkade för fullt....
   Vi lyckades dock komma hem oskadda då snöstormen inte var i Wakefield utan i Winchester. Phew!

Kristin jobbar på för fullt och jag packar som en galning. Paniken stiger ju mindre plats det blir i väskan och klädberget inte direkt minskar...usch och fy...

Igår kväll bestämde vi oss för att gå på bio och vi såg 27 dresses med Katherine Heigl från Grey's Anatomy. Den var väl söt men ingen höjdare...

Idag hade vi velat dra oss iväg till gymmet på nåt pass men det här j-vla vädret lär inte tillåta det. Det väntas snöstorm som sen ska övergå i regn och en varning för översvämning har utfärdats...jippi...

Nu ska jag ta datorpaus :P

God dagens Sverige! :)