Pernilla

Jag känner att jag fortfarande inte får fram något vettigt men känner att jag ville visa lite bilder från Montreal. Tog inga bra bilder för att visa själva staden, men det blev lite annat.

Jag är så förbaskat dålig på att ta fram kameran när tillfälle ges så det är en väldans massa fina utsikter och andra saker som jag "borde" haft bildbevis på.

I alla fall.

Då flygbolagen var så förbannat griniga och ohjälpsamma blev stackars mamma tvungen att hyra bil i Boston och köra de fyra timmarna upp hit till Burlington. En STOR eloge till henne för att hon klarade av det. I mörkret. När man dessutom inte är van vid USAs vägar och trafik, så tog det mycket mer än fyra timmar.
   Jag satt uppe och väntade och väntade och väntade. Till slut, kl 0.30 var hon äntligen framme. Ett under att hon inte somnade och hamnade i diket.

Efter en god natts sömn kändes allt mycket bättre. Tisdag var en galen dag. Ian skulle till tandläkaren, jag hade kiropraktortid och dessutom skulle hyrbilen lämnas tillbaka. Då min kära bil stod på flygplatsen fick jag glatt köra runt i min värdpappas Jeep Commander med 5,7l motor. Miljösamvetet bankade hårt på min dörr.

Onsdag och vädret var fantastiskt. En kort springtur hanns med innan kiropraktorn och sen bar det av till downtown Burlington. Lunch på den irländska resaturangen Ri-Ra, utomhus i solen. Inte så varmt men trevligt ändå.

Torsdag och Montreal stod på schemat. Barnen skulle bara iväg till skolan och sen var jag fri att åka. Först tog vi en sväng i Williston, som är ungefär som Kungens Kurva. Mycket amerikansk lunch på restaurangen Chili's.
Se själva:

Spare ribs med BBQ-sås, potatismos med ost ovanpå och sen varma äpplen med kanel. Mumma!

Sen var det bara att sätta sig i bastun till bil och bege sig mot Kanada. Förbi gränsen utan problem och in i det stinkande landet.
   Ja det är sant. Kanada stinker. I stort sett hela vägen fram till Montreal så möttes vi av diverse vidriga lukter, den ena värre än den andra.

Väl framme efter världshistoriens varmaste bilfärd så var det skönt att slänga sig på sängen.
    Efter lite vila var det dags att "göra stan". Eller nja...vi utforskade omgivningen lite för att se om det fanns något ätbart till middag. Lite shopping hann vi med också. Sen var det mörkt och gatorna kändes helt plötsligt inte lika säkra längre så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.

Fredag var vår enda heldag. Man ska ju utnyttja tiden till max och därför lyckades vi släpa runt oss själva i ungefär fem timmar innan vi kände att det kanske var dags för en liten paus.
   Vi gick in i en kyrka...


...där man möttes av Pride-flaggan på vägen ut


Dålig bild på den ståtliga kyrkan utifrån:


Det var skapligt varmt, cirka 23 grader, men ändå möttes man av detta i var och varannat gathörn:


I en souvernirbutik:

Både halsduk och tröja, men jag måste erkänna att svenska souvernirsaker är för jäkla fula!

Det var alla bilder jag hade.

Till middag bestämde vi oss för att hitta en italiensk restaurang. Sagt och gjort. Mycket gott och prisvärt!
Dottern bjöd sin mor också.

Efter en låååång dag värkte fötterna bortom skoskav (typ) och därför kändes det extra bra att krypa ner i sängen.
   En snabb runda i shoppingcentrumen i närheten och sen var det dags att åka hem igen.

Det var Ians 9-årsdag och han hade två kompisar på sitt "kalas". Han är lite som mig. Jag ville liksom inte ha en massa folk hos mig.
    De verkade ha haft en superdag med pizza och annat skoj. Av mig fick Ian en kudde att koppla in iPoden i och av mamma en tröja, som han tyckte mycket om, från Kanada.

På kvällen var det tydligen UFC-match (Ultimate fighting championships) och Julies alla Juijutsi-kompisar kom för att titta på det. Matcherna ägde rum i Montreal och vi hade sett många som laddade upp inför den stora händelsen. Själv förstår jag inte tjusningen med två muskelknuttar som bankar på varandra tills blodet sprutar men alla andra verkade roade.
   Jag gav upp långt innan alla andra (men efter mamma som sov sen länge...).

Söndag var slappdag och vi åkte en sväng till downtown igen. Annars var det mest att kolla så att allt som skulle med hem låg i väskan. Vilket jag nu upptäckt att det inte gör. Mamma vi glömde ju mina gummistövlar!

Nåväl.

Måndag och det var dags för mamma att åka hem igen. Det skulle än en gång bli en lång färd för henne. Burlington till NYC. NYC till Boston. Boston till Munchen. Munchen till Stockholm. Men sen var hon ju inte framme förens på tisdag eftermiddag heller.

Precis som förra gången var det jättekul att ha mamma här. En vecka var precis lagom innan man hinner bli galna på varandra ;)

Och snart är jag ju hemma igen...