Pernilla

Så har ännu en dag börjat med väckning, lunchlådor och skolbussar. Vi är alla trötta och ser fram emot helgen då vi slipper väckarklockor och annat vardagligt.

Dock gick Zoe upp av sig själv i morse så jag slapp släpa henne ur sängen. Hon åt dessutom två frukostar.

Jag nattade dem igår kväll igen och det gick faktiskt ganska så bra och inget tjafs.
    Zoe var trött på det bra sättet. Sådär så att hon bara gjorde utan att protestera. Vi läste en mycket kort saga och när hon fått sin god natt-kram ville hon inte släppa mig. "I want you to stay here forever!" sa hon och log sitt bredaste leende. "But I would get really really old then! And you would be even older! And that would be kind of silly" sa jag. "No it's not." förklarade hon. "But how am I going to get to bed now then?" undrade jag. "Are you really really really really really sleepy?". "Yes I am and I would love to go and say good night to Ian before I go to sleep". "Oh, okay. Night night!".
     Det är min lilla krulltott det.

Stackars storebror har ett stort hål i en tand så han plågas av Karius och Baktus som hugger och hackar med jämna mellanrum. Tydligen gör det väldigt ont för han bara håller sig för munnen och gräver ner huvudet i en kudde och skriker. Usch usch. Ska jag vara lycklig att jag aldrig haft hål i tänderna?
    Som om det inte vore nog med tandvärk så hade han svårt att somna också. Han har haft det i några nätter med resultat att det är djävulskt svårt att få upp honom på morgonen. Igår var han till och med så seg att jag fick hälla hans flingor i en påse så han fick äta på väg till bussen. Bättring krävs. Det är inte lätt att vara liten.

Jag vill ha vår nu. Jeans och tunna tröjor och ett par fina ballerinaskor. Nu på en gång.
   Fast det är klart det kan bli lite svårt med snöprognos fram till söndag...

Adjöss!