Var det nu man skulle skutta och vara glad?
Jag har ju längtat. Längtat som in i bängen och vissa dagar inte velat annat. Jag räknar ner och känner pirret. Jag säger till er där hemma att snart är det dags och till barnen att nu snart kommer den nya.
Om 23 dagar. Då landar jag i Sverige. Jag får se min syster. Min mormor. Min Maria. Jag får äta svensk mat och jag får komma hem.
Var det nu man skulle skutta och vara glad?
Varför är jag inte det då? Varför är jag inte redo? VARFÖR VILL JAG FÖR H-VETE INTE ÅKA HEM?!
Nio av mina tolv månader har varit "dåliga". Jag har oroat mig. Jag har irriterat mig. Jag har varit arg, ledsen, förbannad, nertryckt, otillräcklig, slagpåse...ja allt.
Efter nio månader dök familjen LaCombe upp. En mamma, en pappa, en son, en dotter och en hund. Helt plötsligt gjorde man något bra. Man gjorde rätt när man tvättade. Man gjorde rätt när man lagade mat. Man tog bra hand om barnen och man var uppskattad av alla. Barn och vuxna. Jag fick en känsla av att vara behövd. En känsla som jag inte haft på drygt nio månader. Jag trivdes.
Så nu när jag då ska lämna den här känslan om 12 dagar för att åka till San Francisco och sen vidare till New York och till sist Sverige, så kanske man kan förstå att det inte är på rosa moln jag gör det.
När jag helt plötsligt fått den känsla jag eftersträvat så länge, känner jag att jag inte riktigt är färdig.
Jag är mer än redo att åka hem. Jag är jättefärdig med barn och hela det köret.
Men jag är helt inte riktigt färdig med att trivas och bo hos en bra familj.
Så är det. Vi ses om 23 dagar.
Om 23 dagar. Då landar jag i Sverige. Jag får se min syster. Min mormor. Min Maria. Jag får äta svensk mat och jag får komma hem.
Var det nu man skulle skutta och vara glad?
Varför är jag inte det då? Varför är jag inte redo? VARFÖR VILL JAG FÖR H-VETE INTE ÅKA HEM?!
Nio av mina tolv månader har varit "dåliga". Jag har oroat mig. Jag har irriterat mig. Jag har varit arg, ledsen, förbannad, nertryckt, otillräcklig, slagpåse...ja allt.
Efter nio månader dök familjen LaCombe upp. En mamma, en pappa, en son, en dotter och en hund. Helt plötsligt gjorde man något bra. Man gjorde rätt när man tvättade. Man gjorde rätt när man lagade mat. Man tog bra hand om barnen och man var uppskattad av alla. Barn och vuxna. Jag fick en känsla av att vara behövd. En känsla som jag inte haft på drygt nio månader. Jag trivdes.
Så nu när jag då ska lämna den här känslan om 12 dagar för att åka till San Francisco och sen vidare till New York och till sist Sverige, så kanske man kan förstå att det inte är på rosa moln jag gör det.
När jag helt plötsligt fått den känsla jag eftersträvat så länge, känner jag att jag inte riktigt är färdig.
Jag är mer än redo att åka hem. Jag är jättefärdig med barn och hela det köret.
Men jag är helt inte riktigt färdig med att trivas och bo hos en bra familj.
Så är det. Vi ses om 23 dagar.
Snart är jag hemma men först åkte vi till Montreal
Jag känner att jag fortfarande inte får fram något vettigt men känner att jag ville visa lite bilder från Montreal. Tog inga bra bilder för att visa själva staden, men det blev lite annat.
Jag är så förbaskat dålig på att ta fram kameran när tillfälle ges så det är en väldans massa fina utsikter och andra saker som jag "borde" haft bildbevis på.
I alla fall.
Då flygbolagen var så förbannat griniga och ohjälpsamma blev stackars mamma tvungen att hyra bil i Boston och köra de fyra timmarna upp hit till Burlington. En STOR eloge till henne för att hon klarade av det. I mörkret. När man dessutom inte är van vid USAs vägar och trafik, så tog det mycket mer än fyra timmar.
Jag satt uppe och väntade och väntade och väntade. Till slut, kl 0.30 var hon äntligen framme. Ett under att hon inte somnade och hamnade i diket.
Efter en god natts sömn kändes allt mycket bättre. Tisdag var en galen dag. Ian skulle till tandläkaren, jag hade kiropraktortid och dessutom skulle hyrbilen lämnas tillbaka. Då min kära bil stod på flygplatsen fick jag glatt köra runt i min värdpappas Jeep Commander med 5,7l motor. Miljösamvetet bankade hårt på min dörr.
Onsdag och vädret var fantastiskt. En kort springtur hanns med innan kiropraktorn och sen bar det av till downtown Burlington. Lunch på den irländska resaturangen Ri-Ra, utomhus i solen. Inte så varmt men trevligt ändå.
Torsdag och Montreal stod på schemat. Barnen skulle bara iväg till skolan och sen var jag fri att åka. Först tog vi en sväng i Williston, som är ungefär som Kungens Kurva. Mycket amerikansk lunch på restaurangen Chili's.
Se själva:
Spare ribs med BBQ-sås, potatismos med ost ovanpå och sen varma äpplen med kanel. Mumma!
Sen var det bara att sätta sig i bastun till bil och bege sig mot Kanada. Förbi gränsen utan problem och in i det stinkande landet.
Ja det är sant. Kanada stinker. I stort sett hela vägen fram till Montreal så möttes vi av diverse vidriga lukter, den ena värre än den andra.
Väl framme efter världshistoriens varmaste bilfärd så var det skönt att slänga sig på sängen.
Efter lite vila var det dags att "göra stan". Eller nja...vi utforskade omgivningen lite för att se om det fanns något ätbart till middag. Lite shopping hann vi med också. Sen var det mörkt och gatorna kändes helt plötsligt inte lika säkra längre så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
Fredag var vår enda heldag. Man ska ju utnyttja tiden till max och därför lyckades vi släpa runt oss själva i ungefär fem timmar innan vi kände att det kanske var dags för en liten paus.
Vi gick in i en kyrka...
...där man möttes av Pride-flaggan på vägen ut
Dålig bild på den ståtliga kyrkan utifrån:
Det var skapligt varmt, cirka 23 grader, men ändå möttes man av detta i var och varannat gathörn:
I en souvernirbutik:
Både halsduk och tröja, men jag måste erkänna att svenska souvernirsaker är för jäkla fula!
Det var alla bilder jag hade.
Till middag bestämde vi oss för att hitta en italiensk restaurang. Sagt och gjort. Mycket gott och prisvärt!
Dottern bjöd sin mor också.
Efter en låååång dag värkte fötterna bortom skoskav (typ) och därför kändes det extra bra att krypa ner i sängen.
En snabb runda i shoppingcentrumen i närheten och sen var det dags att åka hem igen.
Det var Ians 9-årsdag och han hade två kompisar på sitt "kalas". Han är lite som mig. Jag ville liksom inte ha en massa folk hos mig.
De verkade ha haft en superdag med pizza och annat skoj. Av mig fick Ian en kudde att koppla in iPoden i och av mamma en tröja, som han tyckte mycket om, från Kanada.
På kvällen var det tydligen UFC-match (Ultimate fighting championships) och Julies alla Juijutsi-kompisar kom för att titta på det. Matcherna ägde rum i Montreal och vi hade sett många som laddade upp inför den stora händelsen. Själv förstår jag inte tjusningen med två muskelknuttar som bankar på varandra tills blodet sprutar men alla andra verkade roade.
Jag gav upp långt innan alla andra (men efter mamma som sov sen länge...).
Söndag var slappdag och vi åkte en sväng till downtown igen. Annars var det mest att kolla så att allt som skulle med hem låg i väskan. Vilket jag nu upptäckt att det inte gör. Mamma vi glömde ju mina gummistövlar!
Nåväl.
Måndag och det var dags för mamma att åka hem igen. Det skulle än en gång bli en lång färd för henne. Burlington till NYC. NYC till Boston. Boston till Munchen. Munchen till Stockholm. Men sen var hon ju inte framme förens på tisdag eftermiddag heller.
Precis som förra gången var det jättekul att ha mamma här. En vecka var precis lagom innan man hinner bli galna på varandra ;)
Och snart är jag ju hemma igen...
Jag är så förbaskat dålig på att ta fram kameran när tillfälle ges så det är en väldans massa fina utsikter och andra saker som jag "borde" haft bildbevis på.
I alla fall.
Då flygbolagen var så förbannat griniga och ohjälpsamma blev stackars mamma tvungen att hyra bil i Boston och köra de fyra timmarna upp hit till Burlington. En STOR eloge till henne för att hon klarade av det. I mörkret. När man dessutom inte är van vid USAs vägar och trafik, så tog det mycket mer än fyra timmar.
Jag satt uppe och väntade och väntade och väntade. Till slut, kl 0.30 var hon äntligen framme. Ett under att hon inte somnade och hamnade i diket.
Efter en god natts sömn kändes allt mycket bättre. Tisdag var en galen dag. Ian skulle till tandläkaren, jag hade kiropraktortid och dessutom skulle hyrbilen lämnas tillbaka. Då min kära bil stod på flygplatsen fick jag glatt köra runt i min värdpappas Jeep Commander med 5,7l motor. Miljösamvetet bankade hårt på min dörr.
Onsdag och vädret var fantastiskt. En kort springtur hanns med innan kiropraktorn och sen bar det av till downtown Burlington. Lunch på den irländska resaturangen Ri-Ra, utomhus i solen. Inte så varmt men trevligt ändå.
Torsdag och Montreal stod på schemat. Barnen skulle bara iväg till skolan och sen var jag fri att åka. Först tog vi en sväng i Williston, som är ungefär som Kungens Kurva. Mycket amerikansk lunch på restaurangen Chili's.
Se själva:
Spare ribs med BBQ-sås, potatismos med ost ovanpå och sen varma äpplen med kanel. Mumma!
Sen var det bara att sätta sig i bastun till bil och bege sig mot Kanada. Förbi gränsen utan problem och in i det stinkande landet.
Ja det är sant. Kanada stinker. I stort sett hela vägen fram till Montreal så möttes vi av diverse vidriga lukter, den ena värre än den andra.
Väl framme efter världshistoriens varmaste bilfärd så var det skönt att slänga sig på sängen.
Efter lite vila var det dags att "göra stan". Eller nja...vi utforskade omgivningen lite för att se om det fanns något ätbart till middag. Lite shopping hann vi med också. Sen var det mörkt och gatorna kändes helt plötsligt inte lika säkra längre så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet.
Fredag var vår enda heldag. Man ska ju utnyttja tiden till max och därför lyckades vi släpa runt oss själva i ungefär fem timmar innan vi kände att det kanske var dags för en liten paus.
Vi gick in i en kyrka...
...där man möttes av Pride-flaggan på vägen ut
Dålig bild på den ståtliga kyrkan utifrån:
Det var skapligt varmt, cirka 23 grader, men ändå möttes man av detta i var och varannat gathörn:
I en souvernirbutik:
Både halsduk och tröja, men jag måste erkänna att svenska souvernirsaker är för jäkla fula!
Det var alla bilder jag hade.
Till middag bestämde vi oss för att hitta en italiensk restaurang. Sagt och gjort. Mycket gott och prisvärt!
Dottern bjöd sin mor också.
Efter en låååång dag värkte fötterna bortom skoskav (typ) och därför kändes det extra bra att krypa ner i sängen.
En snabb runda i shoppingcentrumen i närheten och sen var det dags att åka hem igen.
Det var Ians 9-årsdag och han hade två kompisar på sitt "kalas". Han är lite som mig. Jag ville liksom inte ha en massa folk hos mig.
De verkade ha haft en superdag med pizza och annat skoj. Av mig fick Ian en kudde att koppla in iPoden i och av mamma en tröja, som han tyckte mycket om, från Kanada.
På kvällen var det tydligen UFC-match (Ultimate fighting championships) och Julies alla Juijutsi-kompisar kom för att titta på det. Matcherna ägde rum i Montreal och vi hade sett många som laddade upp inför den stora händelsen. Själv förstår jag inte tjusningen med två muskelknuttar som bankar på varandra tills blodet sprutar men alla andra verkade roade.
Jag gav upp långt innan alla andra (men efter mamma som sov sen länge...).
Söndag var slappdag och vi åkte en sväng till downtown igen. Annars var det mest att kolla så att allt som skulle med hem låg i väskan. Vilket jag nu upptäckt att det inte gör. Mamma vi glömde ju mina gummistövlar!
Nåväl.
Måndag och det var dags för mamma att åka hem igen. Det skulle än en gång bli en lång färd för henne. Burlington till NYC. NYC till Boston. Boston till Munchen. Munchen till Stockholm. Men sen var hon ju inte framme förens på tisdag eftermiddag heller.
Precis som förra gången var det jättekul att ha mamma här. En vecka var precis lagom innan man hinner bli galna på varandra ;)
Och snart är jag ju hemma igen...
Flås, pust, stön!
Jag har semester nu. Ända till på söndag.
Därför begav jag mig ut och sprang idag!
Eller nja, det skulle jag ju göra ändå men jag behövde ju inte passa nån tid.
Köpte nya löparskor idag så fort, fort gick det. Kände mig som en gummiboll under fötterna. Regnade gjorde det också. 24 graders värme och regn var härligt. Var så svettig att överläppen droppade, då har jag ansträngt mig kan jag säga.
När man dessutom varit hos kiropraktorn innan och knakade bort några spänningar gick det ju ännu bättre :D
Även om det nu hade varit jäkla trevligt att vara med familjen nere i Orlando så klagar jag inte. Lite tid att fixa med saker och ting och bara vara behöver man alltid.
Men man ska inte tro att jag kommer lata till det och göra ingenting och äta skräp. Åh nej! För en gångs skull har jag tänkt att äta ordentligt. Har inhandlat ett berg av frukt idag så att man har mer än flingor, chips och bagels att äta.
På fredag åker jag till Kristin igen. Sorgligt nog blir det sista gången vi ses innan jag åker. Fan också.
Vi har i alla fall bestämt oss för att ha en nyttig helg så inga massa snabbmat här inte!
Fan va duktiga vi är ;)
Jag tänkte slänga in bilder och berätta om mammas vecka imorgon. Har inte haft någon som helst lust att blogga. Men nu ska jag ta tag i det.
Min mage behöver maaaaat...
Därför begav jag mig ut och sprang idag!
Eller nja, det skulle jag ju göra ändå men jag behövde ju inte passa nån tid.
Köpte nya löparskor idag så fort, fort gick det. Kände mig som en gummiboll under fötterna. Regnade gjorde det också. 24 graders värme och regn var härligt. Var så svettig att överläppen droppade, då har jag ansträngt mig kan jag säga.
När man dessutom varit hos kiropraktorn innan och knakade bort några spänningar gick det ju ännu bättre :D
Även om det nu hade varit jäkla trevligt att vara med familjen nere i Orlando så klagar jag inte. Lite tid att fixa med saker och ting och bara vara behöver man alltid.
Men man ska inte tro att jag kommer lata till det och göra ingenting och äta skräp. Åh nej! För en gångs skull har jag tänkt att äta ordentligt. Har inhandlat ett berg av frukt idag så att man har mer än flingor, chips och bagels att äta.
På fredag åker jag till Kristin igen. Sorgligt nog blir det sista gången vi ses innan jag åker. Fan också.
Vi har i alla fall bestämt oss för att ha en nyttig helg så inga massa snabbmat här inte!
Fan va duktiga vi är ;)
Jag tänkte slänga in bilder och berätta om mammas vecka imorgon. Har inte haft någon som helst lust att blogga. Men nu ska jag ta tag i det.
Min mage behöver maaaaat...
Lite citat från dagen
Idag kör jag min värdpappas bil. Jeep Commander med 5,7 liters motor. Den säger brum! när man trycker på gaspedalen. Lite läskigt är det när man är van vid en gammal bil som inte säger mer än prutt... när man gasar.
Så när jag då imorse skulle köra bilen för första gången var det alltså lite ovant, inte bara för att den är i en annan storlek än "min" bil utan även för att speglar och sådant fungerar annorlunda.
Jag ska backa och tar det väldigt försiktigt:
Zoe: Men kom igen, det är ju inte ens halt!
När Zoe kommer hem från skolan berättar hon att det är pyjamasdag i skolan imorgon, vilket alltså betyder att de får ha pyjamas på sig i skolan.
Världens bästa storebror: Åh Zoe vad roligt! Ska vi välja ut nåt fint tillsammans?
Jag blev så överrskad. Goaste killen.
Nu är det uppesittarkväll för att vänta på kära mor. Jippi.
God natt
Så när jag då imorse skulle köra bilen för första gången var det alltså lite ovant, inte bara för att den är i en annan storlek än "min" bil utan även för att speglar och sådant fungerar annorlunda.
Jag ska backa och tar det väldigt försiktigt:
Zoe: Men kom igen, det är ju inte ens halt!
När Zoe kommer hem från skolan berättar hon att det är pyjamasdag i skolan imorgon, vilket alltså betyder att de får ha pyjamas på sig i skolan.
Världens bästa storebror: Åh Zoe vad roligt! Ska vi välja ut nåt fint tillsammans?
Jag blev så överrskad. Goaste killen.
Nu är det uppesittarkväll för att vänta på kära mor. Jippi.
God natt
Då var det gjort
Har nu bokat resa. Western wonder here I come!
Shit, det här ska bli så sjukt kul! San Fransisco, Yosemite, Centrala Kalifornien, Las Vegas, Grand Canyon, Colorado river och till sist L.A.!
Weeeeeeeeeiiii!
Så den 11 maj lämnar jag Burlington och beger mig mot San Fransisco. Woho! Tillbaka mot NYC den 18e eller 19e. Detta ska bli coooolt!
Men fortfarande, någon som vill med?
Shit, det här ska bli så sjukt kul! San Fransisco, Yosemite, Centrala Kalifornien, Las Vegas, Grand Canyon, Colorado river och till sist L.A.!
Weeeeeeeeeiiii!
Så den 11 maj lämnar jag Burlington och beger mig mot San Fransisco. Woho! Tillbaka mot NYC den 18e eller 19e. Detta ska bli coooolt!
Men fortfarande, någon som vill med?
Resa med mig någon?
Jag skulle vilja veta om det är någon som har lust att följa med mig på en tur i Kalifornien mellan den 12-18e maj? Man startar i San Fransisco och slutar i L.A.
Trippen kostar 927 dollar med 10% rabatt.
Vore skitkul om någon ville åka med mig :D
You only live once, Pernilla.
-Julie till mig igår
Trippen kostar 927 dollar med 10% rabatt.
Vore skitkul om någon ville åka med mig :D
You only live once, Pernilla.
-Julie till mig igår
Just like my grandmothers'
Mysdag i solen idag.
När barnen var hemma från skolan tog de fram cyklarna och åkte runt runt i garaget, för det är väldigt lerigt på uppfarten fortfarande.
När Zoe gav upp gick jag och Ian till baksidan och spelade fotboll tills vi båda var helt slut. Det var blå himmel, solsken och vaaaaarmt. Sen gick vi in och åt en varsin yoghurt. Mys på högsta nivå.
Läggdags var också mys. Efter sagoläsandet med Zoe sjunger jag alltid Trollmors vaggvisa och har nu också börjat med Vem kan segla förutan vind. Det är väldigt tacksamt för man ser hur hon ligger där med sin snuttenalle och bara myser. Glaaaad :)
Jag har en mycket trevlig nyhet att dela med mig av.
Idag har jag gjort RISGRYNSGRÖT! Fyyyyyy vad gott det är och den blev fullkomligt PERFEKT! Precis som mormors :D Och båda barnen åt med god aptit, till efterrätt alltså. Blev lite stolt faktiskt :D
Kan ju koka lite tills min kära mor är med mig på måndag :D Även om det nu ska regna kommer det bli såååå roligt att få visa detta ställe :D Lite sol ska vi nog få innan du åker tillbaka, det ska jag se till.
Nu känner jag att ögonlocken mina vill stängas...
God natt
När barnen var hemma från skolan tog de fram cyklarna och åkte runt runt i garaget, för det är väldigt lerigt på uppfarten fortfarande.
När Zoe gav upp gick jag och Ian till baksidan och spelade fotboll tills vi båda var helt slut. Det var blå himmel, solsken och vaaaaarmt. Sen gick vi in och åt en varsin yoghurt. Mys på högsta nivå.
Läggdags var också mys. Efter sagoläsandet med Zoe sjunger jag alltid Trollmors vaggvisa och har nu också börjat med Vem kan segla förutan vind. Det är väldigt tacksamt för man ser hur hon ligger där med sin snuttenalle och bara myser. Glaaaad :)
Jag har en mycket trevlig nyhet att dela med mig av.
Idag har jag gjort RISGRYNSGRÖT! Fyyyyyy vad gott det är och den blev fullkomligt PERFEKT! Precis som mormors :D Och båda barnen åt med god aptit, till efterrätt alltså. Blev lite stolt faktiskt :D
Kan ju koka lite tills min kära mor är med mig på måndag :D Även om det nu ska regna kommer det bli såååå roligt att få visa detta ställe :D Lite sol ska vi nog få innan du åker tillbaka, det ska jag se till.
Nu känner jag att ögonlocken mina vill stängas...
God natt
Jag ska måla hela världen lilla mamma...
...måla hela världen blott för dig!
Den känslan har jag just nu. Jag är så glad!
Solen skiner, det är varmt och skönt och jag har just avnjutit en underbart god sallad ute i det fina vädret.
Köpte massa goda grönsaker och gjorde hemma och sen satt jag på altanen och bara njööööt! Man blir så glad av detta väder!
Igår var det lika fint. Jag följde med familjen ner till Burlington centrum för att äta lunch. Sen delade vi på oss, pojkar och flickor och åkte och shoppade på varsina håll. Zoe fick en massa nya klänningar och jag köpte mig en Oscar de LaRenta-sjal och en Ralph Lauren strandskjorta (ssscchh det var på Marshalls...).
En riktig mysdag med min underbara värdfamilj!
Lite färska jordgubbar var ju inte heller fel till efterrätt! Mums!
Den känslan har jag just nu. Jag är så glad!
Solen skiner, det är varmt och skönt och jag har just avnjutit en underbart god sallad ute i det fina vädret.
Köpte massa goda grönsaker och gjorde hemma och sen satt jag på altanen och bara njööööt! Man blir så glad av detta väder!
Igår var det lika fint. Jag följde med familjen ner till Burlington centrum för att äta lunch. Sen delade vi på oss, pojkar och flickor och åkte och shoppade på varsina håll. Zoe fick en massa nya klänningar och jag köpte mig en Oscar de LaRenta-sjal och en Ralph Lauren strandskjorta (ssscchh det var på Marshalls...).
En riktig mysdag med min underbara värdfamilj!
Lite färska jordgubbar var ju inte heller fel till efterrätt! Mums!
Min abstinens är stillad
Min värdmamma har varit nere i Connecticut för att hälsa på några vänner. Det var meningen att jag skulle hämta henne på flygplatsen kl halv fem. När hon missade det flyget så gick inte nästa förens kl elva på kvällen.
Därför var jag och min värdpappa tvungna att åka till flygplatsen och ställa hennes bil där. Detta innebar att lyckliga jag fick köra min värdmammas bil till flygplatsen. DEN ÄR MANUELLT VÄXLAD.
Alltså har jag nu kört denna bil också:
Samma färg har hon också.
Min värdpappa sitter och brummar i denna:
Han har däremot inte manuell låda. Skulle jag inte heller vilja ha på ett sånt monster...
Så nu har jag som stillat min "köra manuell bil igen"-abstinens. Det var inget Hallelujah-moment men jäklar vad roligt det var :D
Därför var jag och min värdpappa tvungna att åka till flygplatsen och ställa hennes bil där. Detta innebar att lyckliga jag fick köra min värdmammas bil till flygplatsen. DEN ÄR MANUELLT VÄXLAD.
Alltså har jag nu kört denna bil också:
Samma färg har hon också.
Min värdpappa sitter och brummar i denna:
Han har däremot inte manuell låda. Skulle jag inte heller vilja ha på ett sånt monster...
Så nu har jag som stillat min "köra manuell bil igen"-abstinens. Det var inget Hallelujah-moment men jäklar vad roligt det var :D
Someone please call 911
Barnen åkte tidigt iväg med sin pappa på bio igår och då var jag färdigjobbad. Jag går på mitt rum för att slöa lite. Vid sex ringer det på hemtelefonen. Ophelie undrar om jag vill med på konsert. Såklart jag vill!
Möter upp Ophelie vid Starbucks och sen åker vi vidare för att hämta upp Nastya. Ophelie är från Frankrike och Nastya från Ukraina. Båda väldigt gulliga och trevliga tjejer.
Vi beger oss till St Michaels college där konserten ska hållas i gympasalen. Jag köper min biljett för 30 ynka dollar och vi går in. Nåt halvjobbigt förband har redan hållt igång ett bra tag. Men vid 9 är det äntligen dags! Pausmusik och förberedelser på scen och sen kommer han. I ett par mycket underliga (dyra) solglasögon, iklädd jeans och munkjacka. Han sätter sig vid pianot. "Ladies and gentlemen are you ready for WYCLEF JEEEAAAAN?!?!?!"
Taket fullkomligt lyfte.
Det dröjde inte mer än nån minut innan hans munkjacka åkte av. En låt senare hade han även slängt av sig skjortan och stod där nu i linne och röjde på elgitarr istället för piano.
Det var många låtar jag inte hört förr, med texter om idioten George Bush och hur Obama kommer ställa allt till rätta igen. "There's a war outside!" var en återkommande replik.
Mellan två låtar ser man hur en pojke blir upplyft på scenen. Han får dansa lite och när det var dags för honom att gå ner igen fick han de fula solglasögonen Wyclef hade (för $3000). "You be reeaaal careful with those!".
Han går efter en vattenflaska och säger "From now on, I am not responsible for what happens in the gym!" och häller vattnet över huvudet.
Ett tag senare, ser vi hur Wyclef hoppar ner från scenen och beger sig ut i publiken. Jag, Ophelie och Nastya stod längst fram på en läktare, till höger om scenen. Jag trodde att han bara skulle gå runt lite och sen gå tillbaka, men till min stora förvåning ser jag hur han går mot vår läktare. Alla blir som galna och bara rusar fram mot där han kommer. Nu trodde jag att han bara skulle gå fram till läktaren och låta folk ta på honom, men det slutade inte där heller. Han klättrar upp på läktaren och ställer sig mitt framför Nastya! Där står han sen och framför en hel låt. Hur många där ute kan skryta med att ha haft Wyclef Jeans Calvin Klein-kallingar 20 cm från sig? Haha :P
Så jävla sur att man inte fick ha kameran med sig in dock.
Mot slutet av låten hoppar han ner igen och går över till läktaren på andra sidan. Där dras hans ena linne av så nu har han ett kvar. Det var så fruktansvärt varmt inne i denna gympasal.
Wyclef går tillbaka till scenen och säger: "I want everyone to take off their shirt! I'm gonna be the only one without a shirt here tonight. I want you to take it off and wave it!". Så alla drog av sig en tröja och började vifta. Den fläkteffekt som uppstod av allt viftande var jäkligt härlig. Där stod jag liksom i jeans, fodrade gummistövlar, linne, kofta och en tunika plus en stor tjock halsduk. Det var VARMT!
Där stod man sen och viftade som ett fån. Mot slutet, i en låt ropar han: "GO CRAAAZZZYYYY!!!". Taket lyfter än en gång och alla skakar det de har. Galet!
Under denna konsert åkte sammanlagt två BHar upp på scen och säkert tio olika mössor, kepsar och hattar. Wyclef är ingen tråkmåns så han tog på sig allt som åkte upp (utom BHarna då).
Vid halv tolv var det över och man var helt uppspelt av all musik och den stämning som var i gympasalen.
Det var en sån sjukt rolig och fantastisk kväll och jag är helt överlycklig att Ophelie ringde och frågade mig.
Jag tror jag har en ny idol.
Möter upp Ophelie vid Starbucks och sen åker vi vidare för att hämta upp Nastya. Ophelie är från Frankrike och Nastya från Ukraina. Båda väldigt gulliga och trevliga tjejer.
Vi beger oss till St Michaels college där konserten ska hållas i gympasalen. Jag köper min biljett för 30 ynka dollar och vi går in. Nåt halvjobbigt förband har redan hållt igång ett bra tag. Men vid 9 är det äntligen dags! Pausmusik och förberedelser på scen och sen kommer han. I ett par mycket underliga (dyra) solglasögon, iklädd jeans och munkjacka. Han sätter sig vid pianot. "Ladies and gentlemen are you ready for WYCLEF JEEEAAAAN?!?!?!"
Taket fullkomligt lyfte.
Det dröjde inte mer än nån minut innan hans munkjacka åkte av. En låt senare hade han även slängt av sig skjortan och stod där nu i linne och röjde på elgitarr istället för piano.
Det var många låtar jag inte hört förr, med texter om idioten George Bush och hur Obama kommer ställa allt till rätta igen. "There's a war outside!" var en återkommande replik.
Mellan två låtar ser man hur en pojke blir upplyft på scenen. Han får dansa lite och när det var dags för honom att gå ner igen fick han de fula solglasögonen Wyclef hade (för $3000). "You be reeaaal careful with those!".
Han går efter en vattenflaska och säger "From now on, I am not responsible for what happens in the gym!" och häller vattnet över huvudet.
Ett tag senare, ser vi hur Wyclef hoppar ner från scenen och beger sig ut i publiken. Jag, Ophelie och Nastya stod längst fram på en läktare, till höger om scenen. Jag trodde att han bara skulle gå runt lite och sen gå tillbaka, men till min stora förvåning ser jag hur han går mot vår läktare. Alla blir som galna och bara rusar fram mot där han kommer. Nu trodde jag att han bara skulle gå fram till läktaren och låta folk ta på honom, men det slutade inte där heller. Han klättrar upp på läktaren och ställer sig mitt framför Nastya! Där står han sen och framför en hel låt. Hur många där ute kan skryta med att ha haft Wyclef Jeans Calvin Klein-kallingar 20 cm från sig? Haha :P
Så jävla sur att man inte fick ha kameran med sig in dock.
Mot slutet av låten hoppar han ner igen och går över till läktaren på andra sidan. Där dras hans ena linne av så nu har han ett kvar. Det var så fruktansvärt varmt inne i denna gympasal.
Wyclef går tillbaka till scenen och säger: "I want everyone to take off their shirt! I'm gonna be the only one without a shirt here tonight. I want you to take it off and wave it!". Så alla drog av sig en tröja och började vifta. Den fläkteffekt som uppstod av allt viftande var jäkligt härlig. Där stod jag liksom i jeans, fodrade gummistövlar, linne, kofta och en tunika plus en stor tjock halsduk. Det var VARMT!
Där stod man sen och viftade som ett fån. Mot slutet, i en låt ropar han: "GO CRAAAZZZYYYY!!!". Taket lyfter än en gång och alla skakar det de har. Galet!
Under denna konsert åkte sammanlagt två BHar upp på scen och säkert tio olika mössor, kepsar och hattar. Wyclef är ingen tråkmåns så han tog på sig allt som åkte upp (utom BHarna då).
Vid halv tolv var det över och man var helt uppspelt av all musik och den stämning som var i gympasalen.
Det var en sån sjukt rolig och fantastisk kväll och jag är helt överlycklig att Ophelie ringde och frågade mig.
Jag tror jag har en ny idol.
Äntligen
Jag har hittat dem. Äntligen. Och oj så sköna de är då...
Idag är det äntligen fredag och det är 10 dagar till mamma är här. Igen. Weeeiii!
Har även denna vecka lagt barnen varenda kväll så nu är jag rätt så sliten. Det är inget hårt jobb jag gör men det tar ändå på en när man jobbar fram till halv nio varje kväll. Och då har jag änglar till barn.
Just nu känner jag ändå att jag trivs som fisken i vattnet. Jag är uppskattad och behövd och jag älskar Burlington. Det regnar idag men det är bara så himla vackert här. Jag bor ganska precis vid vattnet och in till mysigaste downtown tar det inte mer än en kvart. Folk är vänliga och hjälpsamma här. Man känner sig liksom glad även på en grå dag som denna. Det är då jag känner att de dryga 40 dagar jag har kvar med familjen inte räcker till. Fan.
Men samtidigt ska det bli så underbart att få komma hem igen. Köra den där manuella bilen och åka den där fungerande kollektivtrafiken. Äta fil på morgonen eller havregrynsgröt om man så känner för det. Gå ut med hundarna och känna att man är normal som gör det. Dela badrum med hela familjen utan att för den sakens skull vara fattig och bo i ett litet hus. KÄLLSORTERA PÅ RIKTIGT. Mörkt bröd. Mormors mat. Se på TV tillsammans en fredagkväll (för det finns faktiskt ett vettigt program som hela familjen kan stå ut med). KOMPOSTERA!
Jag älskar USA, men borta bra säger man ju. Sverige är ett fantastiskt land. Långt ifrån perfekt med sina höga skatter och blåa regering. Men det är mitt hem och det kommer det alltid att vara, vart i världen jag än bestämmer mig för att bo.
Jag saknar Sverige, saknar ni mig?
Bloggtorka
Jag har massa små incidenter att skriva om men känner att jag inte får ihop något vettigt så jag återkommer när jag har nåt intressant att säga...
