Måndag
Jag blev verkligen väckt av min väckarklocka i morse. Vaknade liksom med ett ryck när den ringde. Sånt gillar jag inte. Inte har man tid att dra sig heller. Kan jag få börja skolan nu?
Det var generellt sett en smärtfri morgon. Ian har ingen aptit men jag tvingade i honom några tuggor av en smörgås, för han hittar bara på att han inte är hungrig för att få ligga kvar i sängen och sen äta onyttig frukost i skolan. Over my dead body.
Zoe ska som alltid bära klänning och ett par jeans kan man ju drömma om att föreslå. En vit klänning med svarta strumpbyxor till...skitfint...kan diskuteras...
Inte orkade jag springa idag heller. Gjorde det igår däremot...får se om jag orkar senare. Tog en rask promenad med hunden och nu ska jag om en liten stund åka iväg till kiropraktorn och knaka.
Helgen har varit den lugnaste på länge. Lördag var jag en kort sväng och shoppade lite nödvändigheter såsom datorväska och bagagerem. Sen fyndade jag en microfiberhandduk på amazon, weeeii för det hade de varken på "Linens and things" eller sportbutiken eller Marshalls...värdo.
Söndag tog jag en springrunda med tunga ben. Kändes bra att röra på sig. Det gjorde jag ju inte resten av dagen om vi säger så. Lataste dagen i världshistorien tror jag. Satt antingen vid mitt skrivbord eller i sängen. Trååååååkigt.
På torsdag kväll kommer nya au pairen. Hon landar i USA idag. Stackarn. Jag minns hur nervös man var. Förmodligen har hon också väldigt dålig engelska och då är det säkert ännu värre. Men damerna på orientation tar väl hand om en. Man var ju välkommen att ringa till deras rum kl 3 på natten om det var så att man saknade sin mamma lite för mycket.
Jag har alltså bara tre nätter kvar i min underbart bekväma säng. Sen är det Zoes rum som gäller i tre nätter. Får se hur det blir.
Jag har därför bara sex dagar kvar i den här familjen. Med de här underbara människorna och jag är så glad att jag fått vara en del av deras liv i tre månader.
Julie berättade för mig igår om kvällen då hon hämtade mig på flygplatsen. "När du kom där med alla dina väskor. Vet du vad ditt ansikte sa? Skjut mig någon". Jag höll på att dö av skratt.
Ne nu ska jag ge mig iväg.
Vi ses snart.
Det var generellt sett en smärtfri morgon. Ian har ingen aptit men jag tvingade i honom några tuggor av en smörgås, för han hittar bara på att han inte är hungrig för att få ligga kvar i sängen och sen äta onyttig frukost i skolan. Over my dead body.
Zoe ska som alltid bära klänning och ett par jeans kan man ju drömma om att föreslå. En vit klänning med svarta strumpbyxor till...skitfint...kan diskuteras...
Inte orkade jag springa idag heller. Gjorde det igår däremot...får se om jag orkar senare. Tog en rask promenad med hunden och nu ska jag om en liten stund åka iväg till kiropraktorn och knaka.
Helgen har varit den lugnaste på länge. Lördag var jag en kort sväng och shoppade lite nödvändigheter såsom datorväska och bagagerem. Sen fyndade jag en microfiberhandduk på amazon, weeeii för det hade de varken på "Linens and things" eller sportbutiken eller Marshalls...värdo.
Söndag tog jag en springrunda med tunga ben. Kändes bra att röra på sig. Det gjorde jag ju inte resten av dagen om vi säger så. Lataste dagen i världshistorien tror jag. Satt antingen vid mitt skrivbord eller i sängen. Trååååååkigt.
På torsdag kväll kommer nya au pairen. Hon landar i USA idag. Stackarn. Jag minns hur nervös man var. Förmodligen har hon också väldigt dålig engelska och då är det säkert ännu värre. Men damerna på orientation tar väl hand om en. Man var ju välkommen att ringa till deras rum kl 3 på natten om det var så att man saknade sin mamma lite för mycket.
Jag har alltså bara tre nätter kvar i min underbart bekväma säng. Sen är det Zoes rum som gäller i tre nätter. Får se hur det blir.
Jag har därför bara sex dagar kvar i den här familjen. Med de här underbara människorna och jag är så glad att jag fått vara en del av deras liv i tre månader.
Julie berättade för mig igår om kvällen då hon hämtade mig på flygplatsen. "När du kom där med alla dina väskor. Vet du vad ditt ansikte sa? Skjut mig någon". Jag höll på att dö av skratt.
Ne nu ska jag ge mig iväg.
Vi ses snart.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Hallo Jag bara undrar har du fått ngn lösning på din väska? Kan inte pappa ta den till NY och stoppa in den ngn stans. Du har ju tid på dej att hämta den sen när du rest färdigt även om det är fel flygplats, det gick ju bussar. Du har förstås redan kollat detta alternativ. Jag jobbar mån o tis, har bytt pass. Sen är jag ledig en vecka.
Men vi får höras ngn eftermiddag.
Kram Mamma
Postat av: Mary
Fantastiskt att du har tagit dig i kragen och börjat springa!! Skulle också vilja springa, men mitt knä vill inte det...=/
Snart ses vi min plutt!!:D
Puss och kramar!!! <3
Trackback
