Så kan det gå...

Jaha, då var det dags igen.

Helgen hade varit fullspäckad med olika aktiviteter med allt från middag med kondomhattar till dans i hamnen med amerikanare. Söndagen bjöd på födelsedagskalas hos vår norska vän Cilia. På väg hem till Pernilla från en trevlig tillställning är flickorna trötta och hyr en film. När de anländer till huset på Kato Dr möts de av två unga pojkar. Dessa två var tydligen barnvakter till Pernillas värdbarn. Flickorna gör i ordning popcorn och stänger sedan in sig på rummet med filmen. Efter 2h mysande i Pernillas stooora säng bestämmer de sig för att call it for the night och Martina skulle bege sig hemåt.
  Till deras stora förvåning har de oerfarna barnvakterna lyckats gå igenom nattningsprocessen utan problem. Barnen ligger i sina sängar tysta och snälla som änglar.
Pernilla går ner för att tala med barnvakterna och Martina städar upp i rummet när det plötsligt börjar tjuta i vardagsrummet. Pernilla lokaliserar ljudet till en sensor vid golvet som mäter gas. Det tjuter för kung och fosterland och displayen blinkar "EXPLOSIVE GAS". Men va fan, hinner de tänka. Nu har vi gjort det igen! När värdmamman för en gångs skull får lite tid för sig själv så slår djävulen till igen. H*vete!
Vad gör vi nu? "Ut med alla!" De stackars sovande barnen blir tvingade ur sina sköna sängar och tillsammans med hundarna beger sig alla ut i bilen...
Myggorna var hungrigare än någon gång förr och Pernillas värdmamma fanns såklart inte tillgänglig.
Efter en hel del övervägningar så bestämde de sig för att skicka över barnvakterna till grannen (igen! samma grannar som med vadarbyxorna...) för att se om pappan i huset kunde ge sin åsikt om vad som bör göras. Martina beger sig in i huset igen och finner att larmet numera är av men de vill ändå ha någon mer erfarens åsikt om det hela. När pojkarna äntligen kommer tillbaka meddelar de att grannpappan hade ringt brandkåren och att de nu var på väg. De förvirrade flickorna ville inte utsätta barnen för mer stress än de redan varit med om denna kväll så de bestämmer sig för att köra iväg med bilen för en stund medan brandmännen säkrar situationen. Dock hinner de inte ens utanför garageporten innan två brandbilar kör upp på Kato dr. Martina försöker backa Pernillas bil genom en mörk slalom uppfart med blåljus lysande i alla backspeglar. Efter mycket om och men kom de iväg och dags att försöka lugna ned barnen som vid detta lag är helt panikslagna. Tur var väl att vi var två lugna svenska tjejer som har lärt sig ett och annat om att ta hand om barn. Lungt och stillsamt körde de nu runt i Sudbury medan de försökte förklara situationen för de stackars barnen. Det största problemet var dock att en av barnvakterna meddelat sonen att det stod "Explosive gas" på mätaren, något som vi aldrig skulle berätta för en pojke på 8 år, och vi blev tvugna att försöka förklara vad detta var.
Efter bilturen med musik från Melodifestivalen sjungandes på "Cara Mia!" återvänder de till huset. Brandkåren har nu konstaterat att det inte fanns någon gasläcka och vi kan lugnt och säkert gå in igen. Kl har nu hunnit bli låååångt efter läggdags och de två au pairerna tog över nattningen. Barnen gick under omständigheterna väldigt bra i säng och när flickorna kommer ned så är barnvakterna fortfarande kvar men de känner inte att de kan lämna barnvakterna själva med barnen nu för att köra hem Martina så de bestämmer sig för att skicka hem pojkarna och vänta tills värdmamman kommer hem. Värdmamman som förövrigt varit på the police konserten anlände vid 12 slaget och efter en sådan händelserik helg så sussade de båda sött innan väckarklockan ringde... Men det är en annan historia...
Snipp snapp snut så var det för denna gång slut, men vi kommer snart igen!

Kommentarer
Postat av: Mary

Shit vad läskigt! Men har ni någon aning om vad som kan ha utlöst larmet?
Man hör inte så mycket av dig längre... Du har inte dött va?
Tyvärr är min lilla Elvira död...var tvungen att avliva henne pga att hon hade infektion i alla tassarna och i ryggskölden. Veterinären sa att det var skador från hennes tidigare liv, hur hon kom till sverige. Vi valde att avliva henne... En antibiotika kur skulle bara göra henne stressad, vilket ger nedsatt emunförsvar...så man jobbar liksom i motvind...=/
Nåja...Hoppas allt är bra med dig!
Saknar dig!!
Pusspuss Älskar dig!!

2007-07-30 @ 19:53:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0