Veckan har gjort framsteg

Jag tror nog att jag kanner lukten av framsteg den har veckan. Jag ser att det hajar till inne i huvudet pa de sma barnen nar jag sager nagot. Dottern lyssnar till och med forsta gangen ibland. Bada har i och for sig fatt time-out den har veckan men jag ar bara sa stolt att jag lyckats genomfora dem for forut nar jag sagt "ditt rum, fem minuter, Nu!" sa har svaret bara blivit "nee jag vill inte!" Nu gick bada till sina rum nar jag sa at dem och visst lite tjafsigt var det men time-outen genomfordes. YES! :D Dottern fick for att hon stog och skrek i mitt ansikte och gjorde miner nar hon inte fick ha ett koppel runt halsen. Sonen fick efter att han struntat i mig i flera timmar och sen hallt ut en flaska med saft pa golvet "bara for att se om det gick". ( Suck, barn, jag har gjort liknande saker sjalv jag vet)
Jag forsokte hela formiddagen igar att fa sonen att kla pa sig. Detta trevliga lilla barn antingen sager emot eller bara latsas som att han inte hor mig. (Tillaggas ska ocksa att han hade en rora som inte var av denna varlden att stada upp). Efter att han kommit fran sin time-out sa var klockan typ kvart over ett och han hade fortfarande inte klatt pa sig. Jag tjatar nagra fler ganger och tillslut kom jag pa varsta iden. "Jag vet", tankte jag. "Jag spracker hans forsvarsmur". Muhahahhaha! Nej, men nastan sa. Jag sa till honom: "Du vet, aven om du bara testar hur langt du kan ga, sa spelar det ingen roll, for jag kommer fortfarande vara har." Ansiktsuttrycket som anvandes i detta barns ansikte gjorde mig sa glad. Skuld. Rosten som hordes gjorde mig nastan annu gladare. Skuld. "Yeah, I know..." Han tittade till och med ner i golvet och skruvade pa sig sadar obekvamt som man gor. YES! Jag kom pa det! WOHO! SEN kladde han pa sig. *FANFAR* Inte riktigt men nastan, lukten av framsteg var stark!

Barnen skulle till en terapeut igar ocksa. De ar lite forvirrade. Nar mamma sager att pappa alskar dem och pappa sager att mamma ar elak sa blir det nog lite fel i en femarings och en attaarings huvud. Det kan jag forsta.

Sen akte Nancy med barnen till Nantucket. De kommer nog hem imorrn, eller pa mandag om Mike far for sig att komma hit imorrn. Han har fatt for sig igen att han ska flytta in. Fast han sagt efter mycket advokatsnack att han inte ska det. Puckomanniska. Helt sjuk. Inte frisk pa en flack. Kallar man sin son "jerk" och "jackass" sa ar inte alla hastar hemma enligt mig i alla fall.

Hur som helst. I gar kvall tog jag mig till gallerian sjalv. Igen. JAG HITTADE DIT HELT UTAN PROBLEM! YES WOHO! Gud vad duktig jag kande mig :D:D:D Sen hittade jag hem ocksa utan problem och det brukar vara svarare. STOLT.

Far se vad jag hittar pa idag. Ringer nog en tjej som heter Cajsa som bor i Harvard. Far se.

Tjillevippen!

Kommentarer
Postat av: Mamma

Å vad roligt och höra att du börjar få framgång. Jag tror du rätt ute med barnen. Men det måste vara tufft för dom med allt som har varit med pappan. Men kanske dom kan se dig som en trygghet i allt elände. Kämpa på gumman. Hoppas du inte blir avskräckt att skaffa egna barn i framtiden. Men du är ju så snäll så du får säkert snälla barn. hi hi
Puss och kram från stolta mamman.

2007-07-14 @ 22:44:28
Postat av: Mary

Duktigt Pernilli! Att vara konsekvent lönar sig, då kanske barnen ser dig som en trygghetsperson mitt i allt tumult.
Bra att du övar ditt lokalsinne lilla du:p haha
Nu har jag äntligen fått ordning på alla möbler och saker hemma, så nu börjar det kännas som vanligt=) Cattis och morsan var här i dag och fikade med mig, och kollade in nya badrummet så klart!
Hoppas vi hörs snart.
Pusspuss Älskar dig!!

2007-07-14 @ 22:56:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0