Tredje gången gillt
När man kom närmare marken uppenbarade sig inte en utan fyra sportarenor varav en hade en stor banner som läste: "Let's go Mets!" som alltså är NYC andra baseball-lag förutom Yankees.
Man såg Empire State building och Central Park och det kändes lite tråkigt att jag inte skulle stanna längre än knappt två timmar. Hit kommer jag tillbaka. Vet inte riktigt när bara, men snart :)
Det var ledsamt att lämna Kristin igår.
Vi kom lite sent till check-in för "Vägverket" hade bestämt sig för att laga några hål och då alla tar bilen och är ute och kör jämt så blev det självklart kö.
De hade nån fiffig check-in direkt utanför terminalen så jag lämpade av mina väskor liksom vid trottoaren. Efter lite krångel såklart. Direkt när gubben tog tag i min ena väska sa han: "Den här är övervikt!" Åh, ja jippi! Sen behövde han inte ens gissa när han såg den andra. Han sa: "This must be atleast 65 pounds!", dock när den ställdes på vågen visade den 75. (Tralalala!) Man får alltså ha 50 pounds per väska... Han tog fram en liten kartong och undrade om jag kunde ta ur sisådär en tio pounds från den största väskan så skulle det lösa sig. Så jag drog ut allt smink och tunga saker jag kunde hitta och la i kartongen och sen var det lugnt.
Min övervikt tillsammans med den nu extra lilla lådan skulle gått på 180 dollar men då det faktiskt var alla hjärtans dag och denna man var väldigt snäll behövde jag bara ge honom 40. "Jag älskar dig!" fick jag ur mig, otroligt lättad. Att mitt handbagage dessutom säkert väger alldeles för mycket behöver vi inte tala om.
Resan mellan Boston och New York gick väldigt smärtfritt. Det tog ett tag tills vi väl lyfte men sen kändes det som att vi började landningen direkt :P De släckte inte ens skylten för bältena.
Det var något alldeles speciellt med att se Boston från luften. Det var så vackert men samtidigt inte alls fint. Det var med vemod jag tittade ut över staden jag tillbringat de senaste 8,5 månaderna i.
På flygplatsen i New York fick jag vänta knappt två timmar på att få gå på nästa plan, som dessutom var försenat.
När vi väl fått gå på det pluttiga lilla planet fick vi också vänta en timme på att få lyfta. Det var tydligen kö.
Men jag satt brevid en trevlig man som skulle upp och åka skidor med sin fru. Han vet numera allt om min au pair-vistelse :P Nyfikna amerikaner jag säger då det...
Alla mina väskor kom fram (phew!) och jag kämpade för att få upp dem på bagagevagnen. En förvirrad kvinna kommer fram till mig och frågar om det är jag som är Pernilla och det stämde ju alldeles utmärkt. "Det måste ju vara du med all de här sakerna!" (Tralalala...)
Vi åkte hem i mörkret och där fick jag hälsa på Ian, som är storebror men lillasyster Zoe hade redan somnat. Pappa John hälsade också och sen lagade mamma Julie middag. Så där satt vi sen kl 10 på kvällen och åt middag. Ganska trevligt :)
Julie berättade att Zoe tidigare på kvällen hade haft beslutsångest angående pyjamasval. Rosa leopardmönster eller med prinsessor på? Vilket kommer Pernilla gilla bäst? Mamma är du säkert på att hon kommer tycka om mig? Jag lovar att jag ska vara sååååå snäll med henne! (Himlans gullig är hon).
I Massachussetts är det sportlov nästa vecka men här är det veckan efter och var ska familjen då om inte till Vail, Colorado! Och vem får följa med om inte JAG :D Värsta skidåkardrömmen! Ska bli hur kul som helst!
Hur som helst har jag ett fint stort rum och eget badrum på riktigt den här gången. Har även en mysig liten läshörna vid fönstret, ett väldigt tjusigt skrivbord och en trappmaskin (som självklart ska användas flitigt...).
En stor bekväm säng måste man ju såklart ha och en garderob där alla kläder får plats.
Det börjar bra det här.
Men Kristin, vet du vad?! DE HAR INTE TARGET HÄR UPPE!!!! Fan, fan, fan, fan, fan, fan....
Just det! Den otroligt härliga australiska fårhunden Sydney hälsade väldigt entusiastiskt också :) Min nya bästis!
Man kanske skulle fixa sig nåt att äta såhär när det är lunchdags?
God middag Sverige!
Läshörnan lär ju andvändas flitigt, eller hur? Hehe. Jag bara retas.
Det verkar bra, vi hoppas att det fortsätter så. Det skulle vara trevligt om du kunde få spendera den kvarvarande tiden med att vara glad, och utan en massa dumma problem. Det är liksom dags att allting funkar smärtfritt, kan man tycka. Lycka till med de nya barnen, de verkar ju lite coola. Jag menar, rosa leopardmönster eller princessor, oj oj oj. Haha.
Är imponerad att du lyckats få med dig allt till det nya stället, känns som om du kanske saknade the packing pro ;)) Ne, skämt och sido. Duktigt av dig att lyckas :P
Va trevligt det låter. Hoppas verkligen att det fortsätter så. Va menar du med leran, jag blir orolig. Ska jag ta gummistövlar med mig? Hua
det blir säkert trevligt ändå. Pappa hälsar från korsordet att familjen kommer att bli nöjda med dig, och puckot A har haft helt fel ang dig. Har du ngt telfonnr att dela med dig.
Va kul med skidäventyret du ska på.
Kramar från nu lugna mamman o pappan
Men du, den där trappmaskinen...kommer du verkligen använda den?;) haha
Ska föresten hälsa från alla här! Mamma undrar varje dag hur du har det "där borta" :P
Känns som att det startade bra i denna nya familj! Hoppas att det fortsätter att vara så nu.
Pusskram
