Pernilla

Här lunkar man på som "vanligt". Det känns väldigt underligt för den här veckan har nästan varit den bästa under min tid i denna familj...Devan är glad och snäll och gullig. Mike är trevlig. Audrey har framförallt varit trevlig. Hon har gått att prata med som en normal människa.  Mycket underligt...

Har fortfarande inget hört från min counselor. Inget samtal, inget mejl. Absolut tyst som i graven. Väldigt underligt.

Har hittat ganska många familjer här i Massachussetts på sidan jag är med på. Sen var det en familj i Cherry Hill, NJ (New Jersey) som hade lagt till mig på sin lista och de är med i APIA så det är ju i alla fall nånting. De hade två barn. Ena var bara sex månader och den andra var nästan tre. Så vi får se vi får se.
    Sen är det en familj i Salem, NH (New Hampshire) med 13åriga tvillingar som var intresserade. Salem ligger bara tio minuter norr om där jag bor nu så det vore ju himla praktiskt. Dock var de inte med i APIA.

Jag som trodde mina veckor i väntan på en ny familj skulle vara hemska, så som de var förra gången, men så fel man kan ha. Jag lider inte alls kan jag tala om.


Jag börjar bli lite trött på detta med politik just nu. Audrey är ju ganska engagerad men oj så underliga åsikter hon har. Hon hade börjat tjafsa med en kompis som var militär i Irak. Han sa att han är där och kämpar för barnen där och då hade hon tydligen blivit irriterad och sagt till honom att han ska kämpa för sitt land för de där skitungarna i Irak skjuter dig så fort de får chansen! Öööööh? Oookej....säkert.
   Jag blir lite ledsen när man pratar så. Hon har även sagt detsamma om ALLA kvinnor i Irak. De är fula monster som har ihjäl dig så fort de kan. Sorgligt, sorgligt...

Jag är trött...ska ta en tupplur tror jag...

Natti natti...