Pernilla

Det är segt här just nu. Dagarna släpar sig fram...
   Igår kväll när jag inte kunde sova kände jag mig redo att åka hem. Jag var bara less...less på att vara au pair. Det är det som är skit med detta. Levde man som man gör på fritiden funkar det fint, men fan alltså jobbet...eller det är ju iofs inte jobbet så mycket heller för mig utan chefen...

Nu har jag fått numret till advokaten så jag kan ringa honom själv. Sen fick jag brev från försäkringsbolaget till killen som körde på mig. Sen måste jag skicka in papprena till sjukhuset...
  
   Jag skulle åka till verkstaden idag för att byta olja och luftfilter. (För hon har inte sett att det fyllts på olja sen jag börjat köra och det är ju liksom som bensin, man kan inte bara låta bli att fylla på olja...) Killen där sa att de sakerna ingår ju i min service och jag var över servicen så jag ringde kära Audrey för att fråga men fick en mindre utskällning för att ens tänka nåt så dumt. Nähepp. Lämnade in mina bilnycklar och gick och strosade på shoppingplazat mittemot. Inne på apoteket kommer det ett sms: "Hej. Din pojkvän borde inte vara i huset när inte jag är hemma och var snäll och se till så att barnens rum är städade. Tack. Audrey." Jahaaaa, men vad bra att du sa det eftersom det redan var gjort. Svar: "Ok sure". Vad ska man säga?
   Kommer tillbaka till verkstaden och får till besked att de inte fått upp huven. Den har fastnat i kraschen. Hurra vilka bra nyheter. NOOOOT (á la Borat). Så skit i det.

Tillbaka till hotellet. Tråka där en stund och sen lämna Daniel där för att hämta Mike. Berättar för Mike de fina nyheterna om att besökaren inte är välkommen i huset. Hans reaktion: "What are you five?!" Exakt min tanke.
   Har inte städat Mikes rum men bytt lakan åt de båda. Rafsar ihop lite skräp i Devans rum och sen kommer bussen. Vi gör läxor och sen ger hon upp och går upp på sitt rum för att vika tvätt. Sen kommer kära Audrey. "Du behöver inte vara kvar, du kan äta med Honom om du vill..." Vad fint att du har döpt honom, verkligen gulligt av dig...

Jag åkte för här kände jag inte för att vara. Daniel och jag gick ut och åt på Longhorn, trevligt ställe med god mat :)
   Tillbaka till hotellet och sen dags att åka hem...it's a drag this life thing...

Nu sitter jag här. Lite glad för att jag fått fyra paket saffran av snälla mamma. Trött. Fundersam över vad jag ska skicka med Daniel hem. Fundersam över om jag ska beställa bijetter till NYC till lördag eller skita i det. Vi får se vi får se...

Nu är det dags att sova snart...

God natt Sverige...