Pernilla

Seg dag idag.

Skjutsade inte Mike till skolan för han och Audrey skulle ha möte med hans lärare. Han har tydligen skolkat en massa och kommer få underkänt i en massa klasser så då fick han sitta med ett gäng lärare och sin mamma och bli utskälld. Kan inte varit nåt kul...

Devan hade ett litet vredesutbrott i morse. Eller ett ganska stort för att vara ärlig och för att göra det hela värre, handlade det om inget mindre än: tandkräm.
   Det var så här. Audrey har sagt till Devan att hennes tänder håller på att bli gula och den ny tandkräm för barn med sånt där whitening-medel i hade inhandlats. Imorse när Devan skulle borsta tänderna hittade vi inte den nya tandkrämen. Jag sa att hon får helt enkelt använda den gamla. "Neeeeeej, jag har gula tänder!" gnäller tolvåringen. "Men jag vet inte var den nya är...du får ta den här." försöker jag. "Neeeeeej!!!! Jag ska ha ny tandkräm! Ny tandkrääääääm!" börjar hon och nu gråter hon nästan. Hon tar den gamla tuben och slänger den i papperskorgen demonstrativt. "Nej, så gör man inte. Du kan inte slänga den. Den kostar pengar" får jag ur  mig och tar upp tandkrämen igen. Devan drar då tag i både mig och tandkräm och ska tvinga ner den i soporna igen. Vid det här laget är det inte Devan jag ska resonera med längre, utan nån annan, helt galen unge med monsterstyrka. Brottningsmatchen slutar med att halva tandkrämstuben tryckts ut i våra händer och efter en stund släpper hon. "Titta vad du gjort! Det här har en bebis gjort, du!" säger jag medans jag tvättar av mig.
   "Jag ska ringa Mamma!" säger hon uppkäftigt och smäller igen badrumsdörren allt vad hon har. Jag trodde den skulle ramla av faktiskt.
   Jag går ner efter henne och ser att hon slår ett nummer på telefonen. "Du kan inte ringa mamma, hon är på möte med Mike. Hon kan inte svara." "Jag ska ringa mamma! Ny tandkräääääääm!" skriker hon och slår mig med telefonen och gråter hysteriskt. Jag tar telefonen ifrån henne och då går hon istället till den fasta telefonen i vardagsrummet. Jag lägger på luren och säger samma sak igen, mamma kan inte svara just nu. Hon blir bara argare och argare, gråter så att hon hulkar och skriker efter sin tandkräm. Slänger sig på golvet och ska vrida telefonen ur handen på mig. Aaaaaaj! Hon är alltså så stark att när hon vred så gjorde det ont i armen på mig. Hon skriker och gråter och slåss och ålar sig som en riktig tvååring. Till slut stormar Nicole ut från sitt rum: "DU MÅSTE SKÄMTA! VAD ÄR DET FÖR FEL?! VAD GRÅTER DU OM?!" "Jag ska ha ny tandkräääääääääm!!! Waaaaaaahhh!!!"
   "DU GRÅTER FÖR TANDKRÄM?! GRÅTER DU FÖR TANDKRÄM?! SLUTA GENAST, DU ÄR DEN STÖRSTA BEBISEN! SLÄPP TELEFONEN. NU!" Hon fortsätter gråta och skrika om sin jäkla tandkräm men Nicole lyckas få telefonen ur hennes grepp. Nicole förklarar att Devan väckt henne och att hon är arg och att hon kommer berätta för mamma när hon kommer hem. Devan slutar sitt hysteriska gråtande men fortsätter snyfta ljudligt. Jag går därifrån en kort stund och ser sedan på klockan att vi måste gå. "Devan du måste gå till skolan nu. Kom så sätter vi på dig jackan." "Aaaaj, min arm. Nicole gjorde....aaaj" "Det är ingen fara med dig...du klarar dig" säger jag och drar försiktigt ner tröjärmen. Efter ytterligare en liten stund lyckas jag få henne att komma och ta på sig jackan, fortfarande ljudligt snyftande men nu mycket lugnare, dock fortfarande tjat om tandkräm.

Ojoj, säger jag bara. Jäääädrar vad arg hon var. Hon var HELT galen! Och stark som en jäkla oxe!
   När hon kom från skolan idag sa hon glatt att hon hade en lapp till mig. Där stod det ungefär: "Kära Pernilla, hur mår du idag? Min kompis allison jag ska till pappa imorgon. Puss och stora kramar önskar Devan XOXOXO" sen var det ett litet P.S. till Nicole: "Förlåt Nicole att du är arg på mig. Jag väckte dig. Puss stor kram önskar Devan XO" och så var det med den saken. Det är såhär det funkar. Hon är helt tokig en stund och sen får man en ursäkt och förmodligen en kram :) men det är förjävligt jobbigt när hon är sådär...finns inget som kan stoppa henne...

Jag skulle göra bakpotatis idag. Kl 4.30 skulle de vara i ugnen. Jag stoppade in dem 4.41.
   När surkart kommer hem börjar hon med fisken. Sen tar hon ut potatisen och den är inte riktigt klar. Då börjas det.
A: Stoppade du verkligen in potatisen 4.30?
P: Nja, vid 4.40...
A: Jaha, men när jag säger att den ska vara inne 4.30 måste ugnen vara klar då och potatisen ska in då för nu är den inte klar och den är inte krispig utan den är bara äcklig.
P: (jaha)......

Vad synd då...


Imorgon blir det kiropraktorn igen. Har varit stel idag och fått några "hugg" som jag sa till honom att jag haft men kunde inte säga sist jag haft det. Ont i huvudet fick jag nu på kvällen också....det är skit. Jag blir så ynklig av minsta huvudvärk, klarar verkligen inte av det utan blir helt nere. Blääää....

Ska träffa min counselor antingen imorrn eller på måndag...hoppades på imorrn...

Sen ska nån från det andra försäkringsbolaget komma och titta på min bil innan den kan lagas så det tar ett tag till...men det var iofs bra för då kunde jag gå till kiropraktorn imorrn :)

Nu tänkte jag webcasta ett avsnitt av Desperata Husfruar...och sen missade jag ju Grey's Anatomy förra veckan också...I'm like, busy :D

Signing off!