Pernilla

Hon hostar och nyser och har sig. Men har ju inte ont i halsen längre så man kanske inte ska klaga?

Man jobbar för fullt. Läggning varje kväll. Okej visst, hon vill träna. Men kan jag inte få slippa nån kväll? Det hjälper inte så mycket att hon kommer hem och lagar middag och okej att barnen är lätta och för det mesta gör som man säger. Men ändå! Det är uttröttande att vara sjuk. Jag kan inte höja rösten för jag låter som en kraxig kråka. Orkar inte leka nåt roligt.
    Låg i sängen från halv tolv till kvart i tre igår. Helt slut. Blääääää jag vill bli frisk nu.

Kiropraktorn knakar och har sig. Han trycker mig på huvudet och i tinningarna och trummar mig på ryggen. Man kan ju hoppas att det hjälper.

Annars går allt framåt och nu är det bara 56 dagar kvar. Weeeii!

Ian var väldigt söt häromkvällen. Vi stod i skafferiet och letade något att äta till efterrätt och helt plösligt slänger han armarna om mig. Jag tog snabbt reda på ögonblicket och kramades tillbaka. Sen backar han och säger: "Hmm, det där var underligt, jag bara kramade dig utan anledning!" Gullunge, tänkte jag då.

*Snörvel snörvel*

Weeeeeiiiii på lördag kommer Kristin, weeeeeeeeeiiii!!! Hoppas snön smält lite mer tills dess så hon åtminstone kommer upp för uppfarten aka isrinken.

Grrr, jäkla rörmokare. Han skulle komma kl 9 och nu är den strax tio. Ingen rörmokare...

Grrr...