Pernilla

Zoe är fyra och ett halvt. Zoe har blont lockigt hår. Zoe är förkyld. Zoe får inte alltid som hon vill. Då gråter hon.

Som grädde på moset är jag snäppet värre förkyld än Zoe och då orkar man inte riktigt höra gnäll och gråt efter mamma så fort världen inte lyder. Det blir lite jobbigt.
   Sen är det ju dock positivt att min famn funkar även om mamma är önskad.
Dessutom blir man glad ända in i själen när detta lilla charmtroll kryper i knät på en och säger "I want you!...Snuggle!"

Igår var det sista kvällen för den gamla au pairen (Goty) som har varit här och hälsat på. Därför gick vi ut och åt middag. Vi åkte till en häftig kinesisk resaturang där de lagar maten framför en. Det brinner och ryker och maten flyger och sen slänger kocken upp den på tallriken. Goty filmade så jag ska se om hon kanske kan skicka nåt till mig.

I tisdags kväll blinkade min lilla ikon för "Weather Channel Desktop" mörkröd. Det var en allvarlig snöstorms-varning tydligen. Regn, is och snö skulle komma under natten och man skulle förvänta sig stora svårigheter att ta sig fram på vägarna under onsdag morgon och förmiddag.
   Kl tio över sex på morgonen ringer min mobil och det är från ett nummer som jag inte hade i telefonboken. "Good morning! This is a speciel message from the department of *bla bla bla*. Due the extreme weather the following schools are closed: (bla bla bla...) and Shelburne Community School. Have a good day!". Jaha, det var den avkopplande dagen...
   Men med en massa TV, lite ritande och ut med barnen i snön så gick dagen förbi utan större problem. Dock hade de inte alls behövt ställa in skolan. Min bil som står ute hela natten hade liten puder på taket och Julie kom till jobbet helt utan problem så jag vet inte vad de höll på med. Men men...

Idag var det skola som vanligt igen men barnen var väääldigt sega i morse. Ian låtsades som att han inte hörde mig och vred sig i sängen och segade som få. Han hade Zoe brevid sig och hon vaknade definitivt på fel sida idag.     Hon började skälla på storebror det första hon gjorde efter att hon vaknat. Sen skulle hon inte ha sin frukost (hon brukar ät två...). När Goty åkt såg jag hur hennes ansikte förändrades. Det var som att hon blev någon annan och nu skulle hon minsann protestera. "I wanna colour!" sa hon tolv minuter innan vi skulle åka och då hade hon inte borstat tänderna eller håret. När vi borstat tänder och håret nästan var färdigt skulle jag hämta en tofs i hennes rum. Hon springer efter och säger att hon vill hämta den.
   Då ser jag hur det ligger kläder på hela golvet. Jag frågar med en lekfull röst vad pyjamasen gör på golvet och ber henne lägga den i tvättkorgen. Hon lägger sig då på golvet, börjar gnälla och åla sig och säger att hon inte kan. Jag frågar om hon verkligen är fyra, snart fem och inte två. "Nej...meeen....jag vill inte!". Det var där skon klämde.          "Men Zoe det är din uppgift sötnos". Gnälla, åla, gråta, gnälla. Då kommer pappa in och säger att hon behöver en kofta. Åh jippi, den diskussionen orkar jag ta. Jag frågar vad hon vill ha och hon bara säger att hon inte vet. Jag pekar på diverse koftor och hon bara säger nej till alla. Sen väljer jag ut den mest rosa men den passade ju såklart inte. "Nu får du välja någon, annars blir det den här." Slänga sig på golvet, gråta, gnälla, åla. Då kommer pappa in igen. "Zoe varför är du så jobbig med Pernilla? Nu tänker jag ta ut din godis ur lunchlådan om du inte börjar sköta dig! Ta på dig den där koftan annars blir det ingen godis!" "I waaaant my mooooooooooooommy!" "Jaha du men mamma skulle inte tolerera detta lika bra som oss ska du veta!". Då tog jag tag i henne, sa inget. Tog med mig koftan jag valt ut och gick ner. Höll en så sansad energi jag bara kunde. Med henne i famnen gick jag runt och samlade ihop sakerna som skulle med till skolan. Sen sträckte jag fram koftan och hon tog på sig den. "Tack snälla du!". Man måste ju berömma lite också och inte bara vara negativ.
   Nu var vi redan sena och det var min morgon.

Resten av dagen bestod av att nysa och snörvla. Pratade lite med Kristin och syster yster på MSN. När syster skulle äta middag la jag mig ner i sängen en stund. Det var kvart över elva. Sen gick jag inte upp förens en halvtimme innan Ians buss skulle komma. Så trött är jag. Jävla förkylning.
   Ska köpa mig lite amerikansk mirakelmedicin imorrn tror jag. Köpte halstabletter men jag har inte ont i halsen så det var ju dumt.

Vi har (hade) faktiskt inte bara en utan två födelsedagar idag. Joel och Alex. Stoooort grattis från mig :)
   Vi ska inte glömma storebror som fyller moppe. Grattis Emil! Snart kommer jag tillbaka och då kan vi gå på bio med bowling kan jag lova.

Snörvel snörvel...nu känner jag mig alldeles färdig...

God natt!